JUNI 2019

* 12 maj 1986  –  † 21 maj 2019

En älskad vän är död

Som en storm kom du in i mitt hjärta…Bildresultat för noter

En lätt vindpust kan få fröerna på maskrosbollen att flyga iväg,
lika skört är livet och kan lätt släckas hastigt eller i korta steg.

Trots denna svaghet finns styrkan som tar oss dit vi helst vill,
du Jesse tillät din spontanitet att ta dig dit du ville och lite till.

Från noll till hundra på drygt ett decennium i svindlande fart,
fick du uppleva allt du önskade dig och lite till, så självklart.

Kanske visste du att tiden du skulle uppleva allt på var knapp,
så knapp att du inte kunde eller ville reda ut ett bottennapp.

Men trots alla stegen åt olika håll var du ett älskat litet troll,
omtyckt och glad att få vara med i livet och spela din roll.

Vi saknar dig och gläds åt att du ville dela dina år med oss,
och så har vi ju tron på att vi kommer att ses igen – förstås.

 

Från ingenting till nästan allt på cirka 12 år, 
levde du upp och lämnade kärleksfulla spår.

Ingen lämnades oberörd av din ödmjuka charm, 
när du gav av din kärlek, oskuldsfull och varm.

Du fick allt vad du ville ha kanske oförskämt lätt, 
från lite av varje till fast jobb rätt och slätt.

Däremellan fick du prova det mesta som går att få, 
kanske inte allt som du önskade men bra ändå.

Du fick se världen och en dröm gick i uppfyllelse,
just där och då kände du en tillfredsställelse.

Du kommer alltid att finnas hos mig i mitt hjärta, 
men just nu känner jag en oerhörd sorg och smärta.

Saknaden efter dig får mig att gråta floder av tårar, 
men vi kan hoppas att döden låter oss se nya vårar.

Tack för allt du berikat mitt liv med, med din närvaro, 
inget blir mer sig likt nu när du lyser med din frånvaro.

Tack för allt älskade vän – vila i frid.

 

 

”Snällt” hus på naturskön plats?!

Jag är en ensamstående svenskfödd man, pensionär född -44 som tröttnat på boendet i en liten lägenhet. Nu längtar jag tillbaka till friheten att bo i eget hus. Har du något att hyra ut/sälja på naturskön plats? Hör av dig!

Svara till mig Tommy: morgondis@gmail.com

Mer kontakt

 

Önskar dig en fin dag i morgonsolen…

Klara små droppar av nattens dagg
blänker i morgonsolen.

Jag vandrar i gräset och andas den luft
som ännu av mänskor är orörd.

Ingen har vaknat ingen har sett
hur naturen sjuder av grönska.

Helt ensam i denna en underbar värld
jag känner en doft och lycka.

Snart vaknar allt folk det blir liv på jorden
känslan finns då inte kvar.

Här står jag drömmande – ser en ny dag
bland mänskor när folket på jorden har vaknat.

 

 

 

 

Så har den lagt sig till ro, tagit ett djupt andetag och svalt vintern,
våren som ibland får oss att känna både upprymdhet och vemod.

Den får livet i oss att vakna, känna årstidsväxlingarnas kraft,
liknande den kraft som alla andra årstider före våren haft.

Vårens prunkande grönska får oss att se livet i ett annat ljus,
underbara stunder som manar till eftertanke och frid i vårt hus.

Minnen väcks till liv när vi ser fjärilarna på en sommaräng,
som landar på ett grönskande täcke av nyvaknad blomstersäng.

Vi påverkas av årstidernas skiftningar och allt annat omkring oss,
och vad vore livet annars, en fadd vandring i ett jättekosmos.

Vi behöver förändringar för att lära oss leva, något många inte klarar,
på den upptäcktsfärd som livet är, där vi erfarenheter sparar.

Våren talar utan omskrivningar och krusiduller, den är vaken,
ren och äkta, precis som de andra årstiderna vi passerar, helt naken.

Den bjuder på sjudande grönska när minnet av vintern försvinner,
ger plats åt den tid då naturen vaknar, när livet återvänder och vinner.

Åren går och många dörrar stängs, tankar föds, blommar upp och dör,
minnet tar ledigt och går till sängs, dofter byter namn och kallas odör.

Ett år passerade just förbi mitt fönster, det flimrade till och så var det borta,
alla följer i ungefär samma spår, men varför är dom alla så korta.

Några dörrar stängs andra hålls öppna, medan ännu andra står på glänt,
så kom plötsligt minnen från förr tillbaka, barndomen hade återvänt.

 

En helt vanlig kväll

Det är tyst i rummet förutom ljudet från kylen och centralfläkten,
stundtals tar tjutandet i öronen över och överröstar alla ljud – tinnitus.

Ljuset i fönstren på grannhusen sprider någon form av trygghet,
en känsla som är lika falsk som leenden från en ovän kan vara.

Kvällen är kall och mörk trots gatljusen och ljusen från fönstren,
vintern kom och med den kylan, men det satt långt inne.

Det såg länge ut som att det inte skulle bli någon vinter i år,
på nyheterna rapporterades om den varmaste vintern på 100 år.

Så avtar tjutet i öronen och för en stund hör jag klockans tickande,
strax därpå är allt som vanligt igen och min tinnitus överröstar allt.

Det slocknar i fönstren och nu är det bara gatlyktorna som är tända,
jag tar en sista titt på fotspåren i snön utanför och drar ner gardinerna.

Det är sen kväll och jag kan än en gång lägga en dag till mitt liv,
en dag som gjord för att jag skall trivas med livet och mig själv.

Det är snart midnatt och ögonlocken känns tunga, det är dags att sova,
att burra in sig i täcket, sluta ögonen och tacka för ännu en fin dag.

Så tonar allt bort och jag svävar iväg in i drömmarnas värld,
kroppen helas, sinnena lägger sig till ro och själen tar en paus.

Förändringar

Jag är osynlig där jag går, gammal, trött och sliten – liten,
ingen märker mig där jag snubblar fram – lite väderbiten.

Alla har bråttom, de stirrar ut i tomma intet där de går,
de lever i en bubbla och lämnar inte efter sig några spår.

Feminismen suddar ut könsrollerna så att känslorna dör,
existensen får en fadd karaktär som vilseför oss i det vi gör.
Tron på människan som bra förvaltare av Jorden tonar bort,
maktmissbruk, korruption, förtryck och våld gör livet kort.

Om kvinnan är en ofullständig man är osagt men troligt,
trots det lever många tillsammans och har ganska roligt.
Är kön bara en social konstruktion frågar sig några,
egentligen helt ointressant, svarar de på samma fråga.

Att leva ett gott liv betyder inte att man måste ha allt,
det gäller bara att acceptera sig själv i sin egen gestalt.
Se med blida ögon men skydda sig mot antagonister,
låta barnet i sig växa och akta sig för opportunister.

          _______________________

Nu är jag här, sa våren – vintern drar sig tillbaka och slickar såren

Vinden tar den flyktiga snön med sig på resan förbi mitt fönster,
ljuset från gatlyktan syns som flämtande eld i yrsnöns gråvita mönster.

Vintern har lagt beslag på dagarna och tagit vinden med sig på sin väg,
genom skogar, öppna fält och glest bebyggda områden in på en byväg.

I rasande fart genom landet bildas det drivor och vallar i vinterlandet,
medan folket tänder ljus och kopplar upp sig på bredbandet.

I teknikens tidevarv talas det med text och bild i alla tekniska prylar,
personlig beröring får moraltanter att skrika högt i städer och byar.

Människor förändras och kämpar för att könsrollerna skall suddats ut,
kvinnor gör vad män tidigare gjort och orden för han och hon är slut.

Bilden av manligt och kvinnligt har förändrats på vägen och blivit ett neutrum,
gränser har suddats ut, känslorna är kalla, de har drivits på flykt in absurdum.

Negerboll och svartskalle är ord som fördöms, förkastas, helt enkelt förbjuds,
till och med känslorna gör uppror, allt blir slätstruket och inget står till buds.

Men vad bryr sig vintern om denna galenskap hos taktlösa människosläkten,
som tar död på sig själva, utarmar jorden och satsar allt på  rymdprojekten.

Vinden fortsätter att vina, blåser bort molnen, allt för att solen skall få skina,
för en stund sedan var jorden ett paradis där ingen kände rädsla eller pina.

cropped-brygga-i-spegel.jpg

Åren går och många dörrar stängs, tankar föds, blommar upp och dör,
minnet tar ledigt och går till sängs, dofter byter namn och kallas odör.

Ett år passerade just förbi mitt fönster, det flimrade till och så var det borta,
år efter år, alla följer i ungefär samma spår, men varför är dom alla så korta.

Några dörrar stängs andra hålls öppna, medan ännu andra står på glänt,
så kom plötsligt minnen från förr tillbaka, barndomen hade återvänt.

Vinterdag vid Mälaren

Solen smyger sig sakta upp över horisonten och sprider sitt oranga ljus över himlen.
Det tycks som om trädtopparna glöda mitt i denna kalla vinterdag,
när kylan tagit grepp om naturen.

Snön biter sig fast i isen på marken och på bryggan. Bryggan som sträcker sig ut i sjön och påminner om sommarens varma vatten, där vi badade, förtöjde båten och – bara fanns till.

Träden som står fast förankrade i isen lämnar skuggor som drar sig in mot land sökande kontakt med andra skuggor. De får en stund tillsammans – några timmar medan solen vandrar vidare längs horisonten. Det är den tid på året när varje stund av solljus värmer oss till kropp och själ.

Tommy Hildorsson

<- TradeDoubler site verifikation * Site-ID * ->

Det här inlägget postades i Bild & dikt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *