Hösten

Höstkyrka

Tack för i år sommaren – välkommen hösten

Sommaren hämtade andan, suckade tungt och sjönk ner på marken,
det var som om luften inte räckte till, som om den hade fått sparken.

Natten gled förbi skymningen och lade sig alldeles intill sommaren,
viskade något om årstider, om daggvåta morgnar och att komma igen.

Solen smekte gryningen, värmde jorden och väckte sakta upp hösten,
skimrande daggvåta ängar smakade på det sista av sensommarluften.

Molnen klädde sig i vitt, gled upp en våning för att se förvandlingen,
för att känna den skira, klara luften och delta i skådespelet i år igen.

Hösten tackade sommaren för en fin övergång. Vi ses väl nästa år igen,
då ängen står grön och daggdroppar blänker i morgonsolen –  min vän.

 


En årstid som berör

Så har den då lagt sig till ro, tagit ett djupt andetag och svalt sommaren. Denna färgsprakande årstid som får oss att känna både upprymdhet och vemod.

Den kryper innanför skinnet på oss och biter sig fast. Fullt medveten om att vi är maktlösa varelser som styrs av naturens krafter. Hösten berör oss med sina dofter från de vissnande löven, den ljumma vinden som lindar sig omkring oss och varje träd och buske.

Rasslandet från de torra skimrande löven som likt lärkvingar rör sig i takt med vinden ena stunden för att i nästa ligga helt orörliga på marken, det är musik i våra öron. Vi påverkas av årstidernas skiftningar lika mycket som vi påverkas av allt annat omkring oss.

Men vad vore livet utan dessa förändringar? En fadd smaklös vandring på en rak väg mot ett utsatt mål. Vi behöver alla livets skiftningar för att lära oss att leva, något som vi ändå inte klarar på en livstid. Hösten talar sitt tydliga språk utan omskrivningar och krusiduller. Den är naken ren och äkta precis som alla andra årstider. Den bjuder oss sitt skådespel i regnbågens alla färger tills den tonar bort och ger plats åt den tid då naturen sjunker in i sin djupa vila.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *