Vinter

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Det viner när vinden tar den flyktiga snön med sig på resan förbi mitt fönster,
ljuset från gatlyktorna syns som flämtande eldar i yrsnöns gråvita mönster.

Vintern har lagt beslag på några dagar och tagit vinden med sig på sin väg,
genom skogar, öppna fält och tätt bebyggda områden och in på en byväg.

I rasande fart far den land och rike runt, bildar drivor och vallar i vinterlandet,
medan folket, de som kan det, tänder ljus och kopplar upp sig på bredbandet.

I teknikens tidevarv talar man med bild och text i alla tänkbara tekniska prylar,
personlig beröring får mången moralist att reagera så starkt att  vargarna ylar.

Tiderna har förändrats så till den milda grad att könsrollerna helt suddats ut,
kvinnor gör vad män tidigare gjort, till och med orden för han och hon är slut.

Bilden av manligt och kvinnligt har förändrats på vägen och blivit ett neutrum,
gränser har suddats ut, känslorna är kalla, de har drivits på flykt in absurdum.

Negerboll och svartskalle är ord som fördöms, förkastas, helt enkelt förbjuds,
till och med känslorna gör uppror, allt blir slätstruket och inget står till buds.

Men vad bryr sig vintern om denna galenskap hos taktlösa människosläkten,
som tar död på sig själva, utarmar jorden och satsar allt på  rymdprojekten.

Vinden fortsätter att vina, blåser bort molnen, allt för att solen skall få skina,
för en stund är jorden som ett paradis där ingen skall känna rädsla eller pina.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *