PARADISET

Jag vaknar en tidig morgon och ser, hur mörkret ännu en stund tittar ner.
Hur det lagt sig till ro likt en slocknad mila, kanske bara så att dagen får vila.

Stilla och tyst innan allt vaknat, då kommer dom – minnen som jag saknat.
Som en tromb rör dom i mitt känsloliv, några väcker andra skär som en kniv.

Mitt i mörkret syns skimrande ljus, från himlens stjärnor, från gård och hus.
Gryningen öppnar sin dörr på glänt, och välkomnar ljuset som återvänt.

Så vaknar dagen, man tar för givet, att allt är som förut, som det var skrivet.
Det enda som skett under natten lång, är vila och drömmar ännu en gång.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.