LIVET

Jag går nu, lämnar er här – för den här gången,
mitt hjärta sjunger och själen förmedlar sången.

En sång jag burit med mig alla år här på Jorden,
som jag önskar att du får uppleva i dom här orden.

Jag kände det på mig, något som jag inom mig bar,
att nu har det blivit dags att på alla frågorna få svar.

Jag har inget val, nu är jag redo för evighetens hav,
där får jag uppleva kärlek och evig frihet utan krav.

Nu finns jag bara kvar som minnen i en tid som varit,
kanske ser du mig, upplever mig, efter att jag farit.

Det är mänskligt att tro oss veta att vi är trots att vi dör,
varför skall vi annars smycka gravar så som vi gör.

Adjö och farväl till dig och till dig och till dig – hej,
nu lämnar jag livet på Jorden, och tackar för mig.

 

Livets närhet
Morgondiset dansade som älvor på ängen och skapade en trolsk atmosfär.
Allt medan solljuset glittrade på Mälarens vatten och förevigade stunden.

Det var i de tidiga tonåren, när känslor, tankar och handlingar var i utvecklingsstadiet och pockade på för att testas, stötas och blötas. Fantasin var på topp och jag kunde göra en historia om i stort sett vad som helst utan att skriva ner något, bara plocka ur fantasin och berätta. Kropp, sinne, själ och allt vad man förknippar med att finnas till som människa var fräscht, vackert och formbart. En dag när jag gick längs grusvägen upp mot byns kyrka stannade jag till och såg ut över landskapet. Jag fick en underlig känsla av att jag kunde få allt, precis allt. Och visst är det väl så att Allt vi ber om får vi, även om det ibland tar lång tid innan det uppenbarar sig för oss.

I sagorna är lyckan självskriven – i verkligheten kan den inte tas för given.

Edit

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.