Tack och farväl

Tack för att jag fick leva de här åren på jorden,
fick se hur livet formades av de inlärda orden.

Att se hur illa människor beter sig mot varandra,
hur de sårar, mördar, stjäl och klandrar andra.

 Under mitt första levnadsår dog alla känslor bort,
tryggheten försvann och mitt liv kunde ha blivit kort.

 Livskraften var starkare än känslorna, life goes on,
det ena avlöste det andra och snart var jag en så´n.

 En vuxen man, man pratade illa om och vände ryggen,
en kärleksfull man med känslor för män, en sorgsen en. 

 Vännerna skingrades för vinden och jag levde ensam,
tanken på att ingen förstod gjorde mig eftertänksam. 

 Nu är jag borta och ingen behöver oroa sig något mer,
eftersom jag inte finns är det bara minnet av mig ni ser.

 Jag kunde ha varit din bästa vän men jag var ju bög,
du visade förakt och  i dina ögon var jag en avfallshög.   

 Vid bröllop och fest fanns ingen stol till en sådan som mig,
när släkten samlades skulle alla vara ”normala” som dig.

 Tack och farväl till dig som är så äkta, ärlig och normal,
jag försvinner in i dimman och kvar finns inte ens ett skal.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.