En dag i livet

Ögon

Jag väcktes av ljudet från brandbilar med sirener,
ljudet av dem fick blodet att stelna i mina vener.

Medan solen sakta klättrade upp till taket på husen,
försökte jag väcka kroppen, kände mig lite frusen.

Vad hade hänt där ute i det främmande Skokloster,
någon eller något som behövde räddning, ett plåster.

Det såg ut att bli en fin dag och jag kände mig alert,
nu var det bara att borsta tänder och tvätta sin stjärt.

Jag ser den klara, rena luften, nästan så att jag vrålar,
den molnfria klarblå himlen, solens värmande strålar.

Var jag instängd i en dröm, oförmögen att ta mig ur,
eller var det själva livet som tog mig med på en tur?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *