RESAN

Resan till en plats jag inte visste fanns

Det talas mycket om mirakel, euforiska upplevelser och andra laddade ord som får oss att känna upprymdhet och glädje. I det sammanhanget måste få berätta något helt fantastiskt som hänt mig. Jag har kommit till en plats där naturen sjuder av grönska, årstidernas skiftningar bjuder på den underbaraste skönhet och allt man behöver för att leva finns här. Jag hade inte en aning om att den här platsen fanns, innan jag kom hit. Inte i min blekaste fantasi kunde jag föreställa mig något så vackert och fascinerande.
Jag hade inte letat efter någon plats att bege mig till för jag tyckte att jag hade det bra som jag hade det innan jag föddes. Ändå blev det så att jag hamnade här. Men för att du skall få en bild av min resa hit så måste jag förklara lite närmare hur det började. Jag kan inte säga att jag tog mig hit på egen hand för det skedde inte med vilja utan jag kom hit med hjälp av andra.

Jag fylldes av gudomlig energi

Det började för ganska länge sedan och till en början förstod jag inte vad det var som hände. Det var som om jag fylldes av gudomlig energi. Ja du vet kanske hur det känns att bli förälskad och kär. Det är som att något främmande ämne blandar sig i ens blod, ådrorna bubblar av miljoner små pirrande bubblor och allt omkring en är rosenrött. Lite så kändes det och jag blev varm i hela kroppen. Ganska länge kände jag den värme som omslöt mig och samtidigt kände jag mig trygg, beskyddad på något sätt. Jag behövde inte göra något för att få mat, husrum och vila, allt skedde utan att jag behövde anstränga mig. Visserligen var jag ganska ensam under tiden som jag kände mig så här, men jag mådde så bra att jag inte ville bli störd av andra just då.

Tryggheten försvann

Men så hände något som gjorde mig både förvånad och rädd. Tryggheten jag hade känt en längre tid försvann samtidigt som jag upplevde både kroppslig och mental kyla. En dörr hade öppnats till en helt annan värld. Plötsligt kände jag mig tjock, fet, otymplig och ensam. Jag fick svårt att röra mig överhuvudtaget. Alla mina känslor, tankar och fantasier som jag haft tidigare tonade bort. Jag blev tvungen att gestikulera och förklara verbalt vad jag ville ha sagt och jag hade svårt att prata. Jag var inte ensam längre, nu var jag bland andra människor och det kändes väldigt besvärande, för alla ville ta på mig. Jag som hade känt värme och trygghet, nu hade jag hamnat i någon form av kollektiv. Man åt tillsammans, pratade med varandra, ofta med sladdar i öronen. När det började skymma fram på eftermiddagen satte man sig framför stora skärmar där man tittade på vad andra människor och djur gjort eller gjorde. Det kallades underhållning.

Allt förändrades

Undan för undan blev allt annorlunda. Jag växte och blev större samtidigt som jag måste jobba för att få pengar till mat och husrum. Jag började också känna konstiga känslor i kroppen när jag såg på vissa människor. Några tordes jag inte se på eftersom det pirrade i hela kroppen när jag såg på dem. Allt detta och mer därtill fortsatte en lång tid och nu sitter jag här och funderar på vad som egentligen hänt. Människor som jag blivit vän med säger att det gått många år sedan jag kom till den här platsen men jag känner det som att hela resan skett på bara några dagar. Jag hade inte bett om att få komma hit och dessutom hade jag inte en aning om att platsen fanns. Framför allt så hade jag inte planerat någon resa. Ändå är jag här på en fritt svävande planet mitt i universum. En grön oas där allt finns som jag behöver för att uppleva euforiska känslor. Är inte det ett mirakel värt att uppskattas i allra högsta grad? Borde inte alla levande varelser som finns här känna samma sak? Borde vi inte ta hand om och hjälpas åt att få allt och alla att känna denna euforiska känsla i det paradis där vi befinner oss en kort tid – ett liv?

Insikten

Visst skulle det kunna vara så att allt och alla som lever på den här planeten skulle kunna leva i symbios med naturen och allt som existerar, men så är det inte. Det dröjde inte länge förrän jag upptäckte att människor är avundsjuka på varandra, utnyttjar varandra, stjäl och bedrar. Varifrån kommer detta beteende? Jag försökte förstå men det fanns inga möjligheter för mig att förstå detta illasinnade beteende. Jag hörde berättas att allt börjat för ofantligt många år sedan. Då krigade man, dödade andra för att lägga beslag på en bit mark. Hela planeten delades upp i länder och folkmängden ökade. Ju fler man blev desto mer krig, våld och hat spreds. Snart var hela planeten infekterad av ondska, ockuperad av de som dödat flest och tagit mark i besittning. De sålde sedan delar av vad de stulit för att få pengar  kunna leva i ett överflöd.

Jorden består alltså av giriga ärelystna krigare som inte skyr några medel för att döda? Ja så var det och det lever kvar än idag. Vi lever i efterdyningarna av de våldsamma krig som sett till att vissa människor föds in i rikedom och överflöd. Stora markområden ägs av grevar, baroner och andra, många gånger maktgalna människor som tror att de är bättre än andra. I grund och botten är de en produkt av mördare som inte skytt några medel för att kliva över lik för att sno åt sig guld och gröna skogar. Och detta lever vi mitt ibland.

Men varför i hela världen accepteras detta? Jo därför att rikedom är makt och de som är rika har ofta företag som ”vanliga” människor får jobba i. De jobbar och tjänar pengar som de kan köpa sig ägodelar för så att de kan leva någotsånär drägligt. Människor har inte så stort val. Man anpassar sig. Att det sedan finns många som inte alls har det så bra ignoreras. Man ser om sitt eget hus och skiter i andra. Det är så det blivit på den planet som skulle kunna vara ett underbart paradis för allt levande. Men det har varit ett enda stort slagfält och är det än idag på många platser.

Till råga på allt instiftas regler och förordningar som folket måste anpassa sig till, något som ibland till och med äventyrar deras hälsa och välbefinnande. Och Gud nåde den som opponerar sig och sticker ut hakan.
Så ser det ut på planeten som jag först fick uppfattningen om att var ett underbart paradis:
”Jag hade kommit till en plats där naturen sjuder av grönska, årstidernas skiftningar bjuder på den underbaraste skönhet och allt man behöver för att leva finns här. Jag hade inte en aning om att den här platsen fanns innan jag kom hit. Inte i min blekaste fantasi kunde jag föreställa mig något så vackert och fascinerande.”

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *