Den första kärleken

Kommer du ihåg den där gången när du ville stanna tiden,
när du var ung, kär, lycklig och bar den där fina sviden.

Du ville inget hellre än att få tränga djupt in i den känslan,
men rädslan för kärleken hindrade dig, du kände ängslan.

Det kändes som om hela du skulle försvinna – explodera,
en euforisk känsla spred sig i hela dig och du ville ha mera.

Det var som om alla känslorna tog dig bortom tid och rum,
ett crescendo av kärlek och lycka som fick dig helt stum.

Att någon kunde få dig att känna detta mäktiga kärleksrus,
var overkligt, fantastiskt vackert men spred ett farligt ljus.

Dörren till ditt innersta rum var öppen, det gjorde dig sårbar,
rädslan stängde alla dörrar och du blev inte längre nåbar.

Kärlekens vindar blåste förbi och visade skapelsens skönhet,
men ditt liv blev en ensam vandring på en underbar planet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *