Ut ur ett dis till en främmande värld, stapplande små steg vi tar,
mötet med himmel hav och land tänder hopp – fantasin får svar.
Så går dagar, veckor, månader och år och vi njuter av allt vi får,
vi upplever glädje med sorgen bredvid, det fyller vår tid, alla år.
Så påminns vi om vår dödlighet, stillar oss och kommer till ro,
känner sorg i vårt bo, att åren skulle gå så fort kunde vi inte tro.
Så är vi där i det formlösa dis, som vi en gång steg ur på något vis,
tack för att jag fått vara ett vackert kuvert av denna fina livsservis.