Jag hör hur regnet slår mot fönstret, ser vattnet rinna bort längs vägen,
doften av ett friskt sommarregn gör mig känslosam och smått förlägen.
Sinnena tar mig med på en resa bland alla känslor i livets upptäcksfärd,
upprymd av allt jag får uppleva vare sig det är sorg, glädje eller krishärd.
Hur skulle livet vara om det bara vore en lång motorväg utan nyanser,
inga känslosamma upplevelser av höga berg, djupa dalar eller obalanser.
Vi skulle inte veta vad sorg och glädje var, ingen motsats till smärta,
allt skulle smälta samman i en grå massa utan inblandning av vårt hjärta.
Allt vi får uppleva här på jorden är skapelsens överraskning och gåva,
så ljuvligt det är att få leva i denna sinnenas oas, tids nog får vi sova.
Vi är vår egen bästa vän, en vän som aldrig sviker. Känns det igen?
Vi följs åt i regn och rusk, i renhet och snusk. Sådan är du, din bästa vän.