DECEMBER 2018

 

Resor kan ske på många olika sätt

Häromdagen var jag till mataffären och handlade mat. Det var mycket folk i affären liksom utanför på parkeringen. När jag handlat klart körde jag ut vagnen på parkeringen för att lasta in varorna i bilen. Jag startade, körde fram till kön av bilar som väntade på att köra ut från parkeringen. Det kom långa rader med bilar på den stora vägen så vi som stod och väntade där fick vackert vänta till dess att det dök upp en lucka för att kunna köra ut på vägen och vidare hem med våra nyinköpta varor.

Efter ett tag var jag först i kön och väntade på att få köra ut på vägen. Det tunnade av med bilar från höger medan det fortfarande var kö med bilar från vänster. Men så dök det upp ett tillfälle, nästa bil i kön blinkade höger för att köra in på parkeringen. Snabbt som ögat körde jag ut i gatan och svängde vänster för att fortsätta på min högra sida i körriktningen. Strax efter att jag gasat på för att vara inne i trafiken på väg hemåt hörde jag en ilsken signal. Tänkte att det var väl någon efter mig som ville påkalla sin uppmärksamhet för någonting. Jag brydde mig inte för det var ju något som hände bakom mig och som väl inte angick mig.

Jag fortsatte lugnt hemåt men några hundra meter längre fram såg jag hur blåljus från utryckningsfordon tändes bakom min bil. Det skedde nära min bil så jag svängde in mot vägrenen och stannade. Vevade ner rutan och var beredd på att någon skulle komma och förklara varför jag blev stoppad. Mycket riktigt, en kvinnlig polis kom fram och frågade om körkort och bad mig att blåsa för en nykterhetskontroll. Efter att det var avklarat började helvetet. Det är här jag menar att resor kan vara olika. Det som skedde nu tog mig rakt in i helvetet, allafall kändes det så. Den manliga polisen var stor och kraftig. Han smög omkring på höger sida av min bil, böjde sig och glodde in i bilen. Det var mörkt sent på eftermiddagen och hans stora kropp var som en stor skugga och hans ansikte liksom ett monster i en skräckfilm när han tittade in i bilen. Allt detta medan den kvinnliga polisen talade om för mig att jag kört ut i gatan framför bilen som polisbilen låg bakom. Båda bilarna blev tvungna att tvärbromsa enligt de båda poliserna.

Nu stelnade blodet i mina ådror, jag blev så torr i munnen att jag knappt kunde prata och mitt hjärta bultade hårt. Nu befann jag mig i ett helvetiskt tillstånd där hela mitt väsen hade passerat gränsen till mitt normala varande in i ett helvetiskt tillstånd. Jag var fullt på det klara med att bilen på stora gatan blinkade höger för att köra in på parkeringsplatsen och att jag därför fick möjlighet att svänga ut och börja färden hemåt. När nu poliserna sa att bilen inte blinkade och att jag kört ut i gatan mitt framför bilen framför dem blev jag rasande. Hur kunde två poliser som skall hjälpa människor provocera mig och mena att jag kört ut mitt framför bilen som låg framför dem. Kvinnan började skriva och informera om att jag skulle få brev från polisen och att en rättegång skulle ske. Under tiden talade jag om för dem båda hur djävulskt jag upplevde deras påstående.

Som yrkeschaufför många år har jag lärt mig att ta hänsyn i trafiken och framförallt se till att trafiken flyter jämnt och fint. Att bli påhoppad på detta sätt fick mig att näst intill gå upp i atomer. När de var klara med skrivandet lämnade de tillbaka mitt körkort och jag kunde fortsätta färden hemåt. Men den kvällen och natten blev rena vandringen i ett glödhett helvete. Poliserna hade lyckats få hela mitt väsen att resa rakt in i ett känslosamt helvete som satte spår både psykiskt och fysiskt. Den natten sov jag just ingenting och jag fick ont i kroppen på ställen som jag trodde skulle föra mig rakt in i evigheten. Vad som kommer att hända nu vet jag inte. Som tur är känner jag mig lite bättre ikväll, en natt och dag efter händelsen. Att man som polis kan få människor att må så dåligt och skicka dem på en resa rakt in i helvetet är oförlåtligt. Poliser borde vara till för att skydda och hjälpa människor och inte som i det här fallet, få mig att må så helvetes dåligt. Därmed sagt att resor kan företas på många olika sätt. Det borde vara en dödssynd att få människor att må dåligt, speciellt av poliser. Förhoppningsvis får de som gör människor så illa en dag smaka på sin egen medicin.

Årstidernas skiftningar

Så har den lagt sig till ro, tagit ett djupt andetag och svalt sommaren,
hösten, som ibland får oss att känna både upprymdhet och vemod.

Den liksom biter sig fast när vi av naturens ädla frukter gör saft,
medvetna om att vi påverkas och styrs av naturens kraft.

Hösten berör oss med sina dofter från vissna löv och den ljumma vinden,
träd, buskar, hela vegetationen gör sig redo för vintern, att acceptera den.

Rasslandet från löven är musik i våra öron, skimrande gula och röda,
likt lärkvingar rör de sig på träden, faller av och sedan stilla, helt döda.

Vi påverkas av årstidernas skiftningar som av allt annat omkring oss,
vad vore livet utan detta, en fadd smaklös vandring på väg mot kosmos.

Vi behöver förändringar för att lära oss leva, något många inte klarar,
för livet är en upptäcksfärd på en väg som vi tror i all evighet varar.

Hösten talar sitt språk utan omskrivningar och krusiduller, den är naken,
den är ren och äkta, precis som andra årstider vi passerar, det är haken.

Hösten bjuder på regnbågens alla färger tills den tonar bort och försvinner,
ger plats åt den tid då naturen får vila, det är vintern som vinner.

 

 

 

 

 

 

 

 

Åren går och många dörrar stängs, tankar föds, blommar upp och dör,
minnet tar ledigt och går till sängs, dofter byter namn och kallas odör.

Ett år passerade just förbi mitt fönster, det flimrade till och så var det borta,
år efter år, alla följer i ungefär samma spår, men varför är dom alla så korta.

Några dörrar stängs andra hålls öppna, medan ännu andra står på glänt,
så kom plötsligt minnen från förr tillbaka, barndomen hade återvänt.

En helt vanlig kväll

Det är tyst i rummet förutom ljudet från kylen och centralfläkten,
stundtals tar tjutandet i öronen över och överröstar alla ljud – tinnitus.

Ljuset i fönstren på grannhusen sprider någon form av trygghet,
en känsla som är lika falsk som leenden från en ovän kan vara.

Kvällen är kall och mörk trots gatljusen och ljusen från fönstren,
vintern kom och med den kylan, men det satt långt inne.

Det såg länge ut som att det inte skulle bli någon vinter i år,
på nyheterna rapporterades om den varmaste vintern på 100 år.

Så avtar tjutet i öronen och för en stund hör jag klockans tickande,
strax därpå är allt som vanligt igen och min tinnitus överröstar allt.

Det slocknar i fönstren och nu är det bara gatlyktorna som är tända,
jag tar en sista titt på fotspåren i snön utanför och drar ner gardinerna.

Det är sen kväll och jag kan än en gång lägga en dag till mitt liv,
en dag som gjord för att jag skall trivas med livet och mig själv.

Det är snart midnatt och ögonlocken känns tunga, det är dags att sova,
att burra in sig i täcket, sluta ögonen och tacka för ännu en fin dag.

Så tonar allt bort och jag svävar iväg in i drömmarnas värld,
kroppen helas, sinnena lägger sig till ro och själen tar en paus.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förändringar

Jag är osynlig där jag går, gammal, trött och sliten – liten,
ingen märker mig där jag snubblar fram – lite väderbiten.

Alla har bråttom, de stirrar ut i tomma intet där de går,
de lever i en bubbla och lämnar inte efter sig några spår.

Feminismen suddar ut könsrollerna så att känslorna dör,
existensen får en fadd karaktär som vilseför oss i det vi gör.
Tron på människan som bra förvaltare av Jorden tonar bort,
maktmissbruk, korruption, förtryck och våld gör livet kort.

Om kvinnan är en ofullständig man är osagt men troligt,
trots det lever många tillsammans och har ganska roligt.
Är kön bara en social konstruktion frågar sig några,
egentligen helt ointressant, svarar de på samma fråga.

Att leva ett gott liv betyder inte att man måste ha allt,
det gäller bara att acceptera sig själv i sin egen gestalt.
Se med blida ögon men skydda sig mot antagonister,
låta barnet i sig växa och akta sig för opportunister.

          _______________________

Nu är jag här, sa våren – vintern drar sig tillbaka och slickar såren

Vinden tar den flyktiga snön med sig på resan förbi mitt fönster,
ljuset från gatlyktan syns som flämtande eld i yrsnöns gråvita mönster.

Vintern har lagt beslag på dagarna och tagit vinden med sig på sin väg,
genom skogar, öppna fält och glest bebyggda områden in på en byväg.

I rasande fart genom landet bildas det drivor och vallar i vinterlandet,
medan folket tänder ljus och kopplar upp sig på bredbandet.

I teknikens tidevarv talas det med text och bild i alla tekniska prylar,
personlig beröring får moraltanter att skrika högt i städer och byar.

Människor förändras och kämpar för att könsrollerna skall suddats ut,
kvinnor gör vad män tidigare gjort och orden för han och hon är slut.

Bilden av manligt och kvinnligt har förändrats på vägen och blivit ett neutrum,
gränser har suddats ut, känslorna är kalla, de har drivits på flykt in absurdum.

Negerboll och svartskalle är ord som fördöms, förkastas, helt enkelt förbjuds,
till och med känslorna gör uppror, allt blir slätstruket och inget står till buds.

Men vad bryr sig vintern om denna galenskap hos taktlösa människosläkten,
som tar död på sig själva, utarmar jorden och satsar allt på  rymdprojekten.

Vinden fortsätter att vina, blåser bort molnen, allt för att solen skall få skina,
för en stund sedan var jorden ett paradis där ingen kände rädsla eller pina.

cropped-brygga-i-spegel.jpg

Åren går och många dörrar stängs, tankar föds, blommar upp och dör,
minnet tar ledigt och går till sängs, dofter byter namn och kallas odör.

Ett år passerade just förbi mitt fönster, det flimrade till och så var det borta,
år efter år, alla följer i ungefär samma spår, men varför är dom alla så korta.

Några dörrar stängs andra hålls öppna, medan ännu andra står på glänt,
så kom plötsligt minnen från förr tillbaka, barndomen hade återvänt.

Vinterdag vid Mälaren

Solen smyger sig sakta upp över horisonten och sprider sitt oranga ljus över himlen.
Det tycks som om trädtopparna glöda mitt i denna kalla vinterdag,
när kylan tagit grepp om naturen.

Snön biter sig fast i isen på marken och på bryggan. Bryggan som sträcker sig ut i sjön och påminner om sommarens varma vatten, där vi badade, förtöjde båten och – bara fanns till.

Träden som står fast förankrade i isen lämnar skuggor som drar sig in mot land sökande kontakt med andra skuggor. De får en stund tillsammans – några timmar medan solen vandrar vidare längs horisonten. Det är den tid på året när varje stund av solljus värmer oss till kropp och själ.

Tommy Hildorsson

<- TradeDoubler site verifikation * Site-ID * ->

Publicerat i Bild & dikt | Lämna en kommentar