Min tinnitus överröstar allt utom tankarna,
de tar mig till den plats där du är.
Jag ser dig där du går, känner din doft,
precis som om du skulle vara här hos mig.
Du stannar upp, ser på mig och vinkar,
genom dimensioner, förbi generationer.
Jag sträcker ut handen som för att nå dig,
vi ser på varandra och ler – ber.
Ber om att tiden skall föra oss samman,
men inget kan ändra på det som är.
Du går och bilden av dig tonar bort,
jag torkar tårarna på mina våta kinder.
Fångad i verkligheten där jag lever nu,
tar jag med mig alla minnen av dig.