Det blev kväll och solen kallade in sina sista strålar,
månen tog över, skuggorna vandrade, vargarna vrålar.
Natten tar oss dit där tid och mörker går hand i hand,
där sömnen leder oss in i drömmar om ett Samarkand.
Många timmar senare i skenet av det rödoranga ljuset,
vaknar vi av det tungt beväpnande vardagsbruset.
En dag till i universum på denna fritt svävande planet,
om det finns ett slut eller evighet är det ingen som vet.
Några är här för att jävlas i tron att de är störst och bäst,
andras drivkraft är ödmjukhet, de bär kärlekens väst.
Hur vi än funderar över vår existens här på jorden,
kommer vi alltid att prata liv och död runt kaffeborden.