Vi lever på en fritt svävande planet i rymden och tror att det är vi som äger den,
i flera hundra år har vi slagits mot varandra för att få en större bit av planeten.
Vi dödar varandra, djur och växter för att ta makten över allt som existerar här,
”pinkar revir” för att ingen annan skall få ta del av den eller det som vi har kär.
Vi fördömer de som lever efter sina känslor, sitt ursprung eller sitt biologiska arv,
tror att vi är bättre än andra för att vi har en annan hudfärg och lever på högvarv.
Kanske den kemiska balanser i hjärnan gör att vissa har ett omättligt maktbegär,
istället för att lära oss att leva upprustar vi, och landet i stridsutrustning beklär.
Det finns de som inte har mat för dagen och de som med sina rikedomar har ett sjå,
kanske är det dags att få alla att förstå att jorden är en planet för alla att leva på.
Kanske det är dags att förstå att vi inte skall behöva försvara oss för varandra,
vargar äter inte vargar och eftersom vi alla är djur kan vi väl lära av varandra.