Makten dödar, känslor flödar och ställer allt på sin spets,
som i ett ondskans rus, är du skärvorna i ett krossat krus.
Varje skärva sliter sönder, sårar och lockar fram tårar,
avtrubbade sinnen skrämmer och släcker vackra minnen.
Så länge hjärtan slå i takt, är du vaken och på din vakt,
när du märker att din attityd berör, är kommandot förgör.
Ondskan har fått mig ur balans, du har försatt mig i trans,
att ge dig allt jag har och inte har, när du skövlar och tar.
Skrivandets konst och talets gåva borde kunna skapa balans,
men inget hjälper när du tappat all fattning och all sans.