Jag hör hur regnet slår mot fönstret, ser vattnet rinna bort längs vägen,
sommarregnet gör mig känslosam så jag kopplar in sinnena i frilägen.
Dom tar mig med på en intressant resa till känslornas underfundiga värld,
där jag får vara med om upplevelser långt utanför vår mänskliga sinnevärld.
Hur skulle livet vara om det bara vore en enda lång motorväg utan nyanser,
inga känslosamma upplevelser av höga berg, djupa dalar eller obalanser?
Vi skulle inte veta något om sorg, inte veta något om motgång och smärta,
allt skulle smälta samman i en grå massa utan inblandning av vårt hjärta.
Allt vi får uppleva här på Jorden är skapelsens överraskning och gåva,
så ljuvligt det är att få leva i denna sinnenas oas, tids nog får vi sova.
Vi är vår egen absolut bästa vän, en vän som aldrig sviker. Känns det igen?
Vi följs åt i regn och rusk, renhet och snusk. Du är din egen bästa vän.
