Min enda vän är längtan, den följer mig natt och dag,
den tränger undan solens strålar, den gör mig svag.
Fantasin tar mig med på en visning till Längtansbo,
där finns du, där finns det jag vill ha, där vill jag bo.
Att drömma sig bort löser inte upp längtans knutar,
den får mig bara att med vemod inse vartåt det lutar.
Tiden har tagit mig med på en resa genom jordelivet,
fått mig att inse att inte något kan tas för givet.
Äkthet, ärlighet, ödmjukhet, religion, allt är bara ord,
ord som kan vändas till hat, förakt och folkmord.
Hallå längtan! Tar du mig med på resan ännu en dag,
eller öppnar du dörren till det som ger mitt liv välbehag?