Jag tänker stort men lever litet, det jag äger är gammalt och slitet,
som pensionär har möjligheterna i livet krympt, allt har blivit litet.
I 36 kvm känner jag mig frustrerad, bedrövad och frihetsberövad,
kreativiteten och inspirationen är borta, jag känner mig bedövad.
Migränen är oftare, tröttheten tilltar och jag har inga krafter kvar,
söker annat boende och nya kontakter men får oftast inte något svar.
Hur kul är det att leva när kroppen inte klarar det som tankarna vill,
drömmarna och önskemålen är stora men utan pengar står man still.
Det som i förr i tiden kallades fattigstuga finns ännu kvar här och var,
det är där vi gamla i 2000-talets Sverige hålls i ett tryggt förvar.